onsdagen den 17:e september 2008

Tysta träningskompisar

Jag har tränat på Friskis & Svettis i många år och vanemänniska som jag är blir det ofta samma pass vecka ut och vecka in. Det har jag absolut inga problem med, mitt problem är istället människorna jag tränar med. Eller rättare sagt - de människor som kör samma pass som mig och som liksom jag blivit inventarier i jympalokalen.

Vissa pratar man med, andra inte. Ibland händer det att jag träffar på kända ansikten från jympapassen på stan. Då blir jag lite förvirrad och tycker att jag egentligen borde hälsa eftersom de troligen känner igen mig också (vi har ju svettats sida vid sida i över tio år, men utan att prata med varandra). Hur skulle ni göra? I-landsproblem visserligen, men ändå en intressant fråga.

, , , , ,

4 kommentarer:

Att ha det gott sa...

Jag är en pratkvarn så jag har svårt att vara tyst

Miss Agda sa...

Jag brukar le och nicka i såna situationer. Jobbade som instruktör i några år och det var ofta folk som hälsade på stan så jag sa bara alltid hej och log trots att jag inte kände igen dem:) Alla känner apan..... ;)

Sofie sa...

Jag tycker du ska gå fram och kyssa dem i ett sånt läge. Bara för att markera liksom. Skoja bara.

melanie sa...

det är samma här, hur gör man i sådana situationer egentligen? fast jag är rätt blyg och osocial hehe, så jag är nog alltid tyst. och jag skulle inte hälsa på ngn på stan, även fast jag kände igenom dom från ngt pass. tråkig som jag är, hehe;)