Jag blir extra kinkig över ett par saker:
1. Jag ska äta frulle och müslin är slut, alternativt att pojkvännen tagit nästan allt och lämnat lite "damm" kvar på botten.
2. Folk hostar utan att hålla för munnen på t-banan, tåget, jobbet eller wherever.
3. Folk tränger sig när jag ska stiga på tåget.
Idag hände det sistnämnda och därför känner jag att jag måste skriva av mig lite innan jag säger godnatt. Mitt tåg från Stockholm mot Uppsala brukar normalt komma in 16.19 - avgången är 16.41. Men nu var tåget från Uppsala försenat och kl 16.40 står en miljard stressade Uppsalabor på perrongen på Stockholms Central och trampade med blickarna vända åt samma håll: Därifrån tåget skulle komma. Det råder lynchstämning, folk tävlar om att stå så nära perrongkanten som möjligt och kollar oroligt in varandras positioner - allt för att ha bästa utgångsläget när tåget kommer in.
Så äntligen rullar det försenade tåget in, varpå kaos utbryter. Det buffas, knuffas, skuffas och puttas. En liten dam borrar av någon outgrundlig anledning in sin handväska i min rygg och en medelålders man med högrött ansikte viftar med laptopväskan i högsta hugg. Samtidigt som passagerarna som befinner sig på tåget ska kliva ut försöker alla på perrongen kliva på.
Gah...
Nu orkar jag inte skriva mer. Men jag fick en sittplats till slut! Behöver jag tillägga att pendling suger ibland (ganska ofta)?
personligt, reflektioner, pendling, pendeltåg, Uppsalapendeln, tåg
Och nu då?
1 vecka sedan