Jag rasar mot jympaterrorn

Jag brukar smita lite tidigare från stretchingen efter jympapasset för att få ha duschen för mig själv en stund. Endorfinerna snurrar runt i kroppen och jag är rejält trött. När jag kommer ur duschen är lugnet puts väck. Istället har omklädningsrummet fyllts av tjattrande jympare som tydligen inte tagit i ordentligt under passet - hur skulle de annars orka pladdra på om ditten och datten utan att hämta andan, i falsett dessutom?

Blott en önskedröm

Jag vill sätta upp "Prata tyst"-skyltar därinne, det suger att man inte ens kan få varva ner under tystnad efter ett jobbigt träningspass. Istället tvingas jag stressa iväg med en sjukt eftersvettig kropp eftersom folk inte har vett att knäppa igen ett par minuter.

"Får jag låna lite av din hudkräm, den luktar så gott", säger en tant och innan jag ens hunnit reagera än mindre svara har hon stuckit ner fingrarna i min krämburk med svindyrt innehåll fraktat all the way över Atlanten. "Jag tar lite till, den var verkligen bra", säger hon en stund senare och sticker ner fingrarna en gång till. Sen står hon framför spegeln och krämar förnöjt in nyllet medan jag bara står och stirrar. Sedan börjar nämnda tant ordbajsa i falsett med sin väninna om hur fantastiskt sköööönt det är att träna, att få ta i ordentligt, att bli riktigt trött. Och jympaledaren, hon är sååå gullig och duktig och f-n och hans moster.

Gah - kan ingen därute sponsra mig med en personlig tränare och ett gym som låter mig träna efter stängningstid?

Andra bloggar om jympa, träning, omklädningsrum, pladder, avkoppling