Ni som går på Friskis & Svettis-jympa vet vad jag menar. De där jobbiga typerna som alltid parkerar sig längst fram, slår en järnring runt jympaledaren och står självsäkra med de vältränade armarna i kors och inväntar passets början. Och nåde den som försöker bryta sig in i den inarbetade cirkeln - då är du rökt eller får åtminstone en "oavsiktlig" arm i magen under rygglyftsövningen.
Och nu erkänner jag - jag är en av dem. En av dem vars tragiska ego behöver sin dagliga dos av mittenslickeri. En slags bekräftelse på att jag finns, jag syns och kolla vad vältränad jag är. Vem bryr sig annars om att jag är i bikiniform året runt? Troligen inte en kotte.
Så där. Nu har jag biktat mig lite. Skönt. Nu är det middag.
Går jag i mål med maraton i år?
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar