Okej, med risk för att min tolkning av vad älsklingen sa häromveckan är lite hårdvinklad var det väl ungefär budskapet man kunde läsa mellan raderna. Vi går på - av alla gator i världen - självaste Fashion Avenue i New York och passerar butik efter butik med skyltfönster innehållande väskor "to die for" för varje sann fashionista. Älsklingen sneglar på den slitna Timbuk2-messengerväskan som hänger över min axel och ser lite bekymrad ut. "Vill du inte kolla väskor alls? När vi ändå är här?" undrar han. Men nej. Det orkar inte jag.
Måste erkänna att jag inte riktigt förstår mig på folk som kan punga ut med tusentals kronor - för en väska. Kläder är något helt annat. Då fäller han kommentaren som jag försökte tolka ovan. Nu undrar jag: Är det något fel på mig? Borde jag bli en manisk väskshoppare på samma sätt som jag älskar att frossa i snygga kläder? Har någon därute svaret?
onsdag 25 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nä, jag är rätt säker att det inte är nåt fel på dig :0)
Angående bordet så är det nog som du säger. Så synd eftersom jag tycker så mycket om det!!
~Livet i byn
Skicka en kommentar