En pendlares bekännelser, del 1

Som daglig pendlare Uppsala-Stockholm tur och retur vistas jag ofta bland mycket folk. Det ger såklart upphov till en hel del irritation. Den här listan kommer säkert att bli väldigt lång med tiden har jag en känsla av...

1. Folk som pratar jättehögt i mobilen.
Särskilt irriterande är det på hemvägen när man är trött och bara vill sova en stund. Då kan man ge sig den på att nån jobbig typ bestämt sig för att ha telefonmöte med jobbet, alternativt dividera med sin partner om vad de ska äta till middag. Och den jobbiga typen har ofta gäll och genomborrande röst också. Gah...

2. Folk som luktar svett.
Träningssvett kan man stå ut med. Men stress-svett tål jag bara inte. Irriterande ofta dyker det alltid upp nån stress-svettig typ som prompt ska ha platsen bredvid mig på tåget. Bara att diskret hålla för näsan.

3. Folk som käkar hamburgare med extra mycket lök
Tilläggas bör att SJ inte har någon ventilation att tala om, alltså sprids hamburgerlukten snabbare än du hinner säga Big Mac. Och man kan vara störtsäker på att typen med äckliga hamburgerpåsen prompt ska sitta bredvid mig eller i närheten.

4. Folk som hostar och snorar rakt ut i luften.
"Jag är förkyld och det känns för jävligt, alltså skiter jag i om resten av tågets passagerare också blir sjuka", tycks de här människorna resonera. Håll för munnen och behåll era äckliga baciller för er själva, säger jag.

5. Folk som breder ut sig.
Alltför ofta hamnar jag bredvid någon som lägger beslag på mer än halva gemensamma armstödet, alternativt försöker kila in sina långa ben under min väska. Sluta upp med det!

Fortsättning följer...

Nu är jag nyfiken på era irritationsmoment på flygplanet, tåget, tunnelbanan, pendeltåget eller vad det kan vara.

bekännelser, pendling, personligt, SJ