Jag har blivit så blödig så ni anar inte. I förra veckan kom tårarna mitt under en aw med bästa tjejerna, efter ett par öl insåg jag plötsligt hur fina vänner jag har och det talade jag om för dem. I Extreme Home Makeover fick en stackars fattig familj ett helt nytt hem och hela stan gick man ur huse för att hylla dem och Ty skrek hysteriskt i sin megafon och tårarna sprutade ur mina ögon. Så fint, så vackert, så värmande. Tänk att det finns så mycket vänlighet och kärlek ändå. Och en gammal vän berättade att han läser min blogg flera gånger om dagen, fast han har ett Viktigt Jobb och möten inbokade varje sekund av sitt liv. Då känner jag sådan jävla tacksamhet. Tacksamhet för att jag är så lyckligt lottad som har så underbara människor omkring mig. Det är fan värt många tårar. Av glädje.
Varför, undrade jag på MSN. ”Det är hormonerna”, svarade min kloka vän S. Så pass.
8 kommentarer:
Och inte blir det bättre; jag blir värre för varje år som går...;-)
Haha, sådär är ju jag jämt :P
Jag gråter ju jämt av glädje och tror också att hormonerna är svaret....
Många kramar
Hihi, nog är det hormonerna ;-)
Kram!
Ibland skadar det inte att rensa tårkanalerna lite ;)
Kram
Jag är likadan Petra...det är hösten. Höst året runt. :)
Sånt där tillstånd brukar jag också hamna i. Går över efter några minuter i tunnelbanan... ;-)
Men allvarligt, det är jättenyttigt att känna sig tacksam över allt det fina i livet. Man kan tom. gå ett steg längre och vara tacksam för det som är mindre bra eftersom det finns en mening med det också. Älskar att sitta och analysera sånt där, man kommer alltid till nya insikter.
Stor kram på dig! När dricker vi latte nästa gång?
Och du är värd varenda en av dem!!!! Vännerna alltså....inte tårarna;)
Kramar i massor
Skicka en kommentar