Bild från Och himlen därtillTitelmelodin till ”Nord och Syd” ur högtalarna, rysningar längs ryggraden, gåshud på armarna och tänk om Orry satt här bredvid i fotsid rock med stärkt krage...
Gåshud. Drömmar. Mmm, jag vet, jag är en obotlig romantiker och dagdrömmer alldeles för mycket. Men det är ju så underbart, den där verklighetsflykten förgyller vardagen som inte är så tokig den heller.
Jag beundrade Stockholm från ovan tidigare ikväll, i glaset något gott med Limoncello och ingefära, framför mig en gammal kollega som blivit en god vän.
Vi pratade om Stockholm och är det bara Acne- och Filippa K i svart eller finns här själ och hjärta och var letar man i så fall? Är Stockholm som Orup sjunger eller finns det värme här? Borde man bo här för sitt eget bästa eller är det bara kallt och skräpigt? Jag menar, de sopsorterar ju inte så värst mycket i huvudstaden, eller? Om de gjorde det kanske de skulle ha bättre reda i själen också, sa min vän.
personligt