onsdag 17 februari 2010

Vem älskar en maratonlöperska?

Jag lägger ner många, många timmar på träning. Varför? Jo, för att den gör mig glad och för att jag träffar så mycket härliga människor genom min träning.

Men kärlek vill man ju också ha! Tanken på att vara ihop med någon som inte tränar alls känns ganska främmande. Visst, många killar gillar ju att man tränar och håller sig i form - men när man kanske lägger ner mer timmar på sin löpning än de gör och när man kanske rentav presterar bättre än vad de gör, vad händer då?

Känner någon igen sig? Fler som har haft svårt att hitta kärleken på grund av sin kärlek till träningen?

Fortsättning följer...

9 kommentarer:

Helena sa...

Åh vilket intressant inlägg Petra! PRECIS i de banorna har jag också tänkt... Tänk om man skulle lägga ner hälften så mycket tid och energi på dating som man gör på träning, då hade man förmodligen inte suttit ensam på söndagkvällarna... ;) Tanken på att träffa någon som inte tränar alls är för mig HELT främmande, det måste jag vara ärlig och säga.
Ska bli intressant att höra fortsättningen på din teori... :)

Fröken Isakson sa...

Du får helt enkelt söka efter en marathonlöpare. Så kan ni ju mysa och springa ihop :D. Hoppas du har det bra sötis. Kramar Linda

Andrej sa...

Grymt med såna tjejer. Sambon är likadan - fast det gäller inte "träning" utan hästar/ridning. Fan vet hur många timmar i veckan som går åt, men det är närmast 20 timmar i veckan.

Piratfarsan sa...

Sån tur då att jag har en fru som är minst lika träningsgalen som jag. Och hon presterar bättre i flera fall också. En man som inte klarar att ens käresta presterar bättre än en själv borde troligen gå någon kurs i självkänsla.
Annars tycker jag träning, och gärna i grupp borde vara det ideala sättet att träffa en partner, borde ju vara lättare att hitta någon kompatibel där än i krogdimman :-)

DILA sa...

Intressant ämne du tar upp. Detta gäller ju inte bara träning utan också arbete, lön och andra intressen. Riktig kärlek låter den andra vara den den är, utan massor med krav och avundsjuka. Klart att man alltid måste kompromissa i ett förhållande men inte så att den ena eller andra mår dåligt. Hoppas du hittar din andra hälft som låter dig vara den Petra du är.

Kram Dila

Anneli sa...

Jag föredrar nog någon som tränar mer än mig - det sporrar!

anneliten sa...

Intressant! Jag kärade ner mig i en elitidrottsman som spenderade mycket tid på träning och matcher. Det var då. Nu sådär 20 år senare kan det väl vara min tur? Nåja, det är svårt det där - balans mellan egen tid och tid med familj och vänner. Marathonlöpning är en tidskrävande hobby!

Ingmarie sa...

Håller med Dila. Om det är "riktig" kärlek så låter man varandra få göra det man gillar. Han kan väl hänga med? Eller hitta en egen grej? vara med och peppa? SÅ himla mycket tid tar det inte att (löp)träna!

Free Fashion Pia sa...

Fördelen med att vara gift med någon som tränar sådär lite "lagom", är ju att han kan passa barnen och sköta hushållet medan man själv springer på gymmet/dansar/klättar ;-)

Men jag förstår ditt resonemang!