Trots att jag är infödd Uppsalabo kan man räkna de gånger jag besökt Gamla Uppsala på den ena handens fingrar. Idag blev det dock en oväntad sväng dit. Under promenaden där kunde jag konstatera att våren - för att inte säga sommaren - är här med besked.
Jag stannade till och tittade upp mot solen, vars strålar obarmhärtigt strömmade genom det ännu olövade grenverket. Och jag fick insikt. Det må låta flummigt, men sällan har saker och ting tett sig så självklara och tydliga som just i den stunden...
5 kommentarer:
De där "aha-upplevelserna" är verkligen underbara. Det som är så fascinerande är att de väcks av till synes helt obetydliga saker. Men så ligger det kanske också någonting i det man säger, att det är det lilla som gör det. Livet och framförallt naturen är fantastiskt vackert, särskilt så här års.
Kram på dig
Det lät som en underbar promenad!
Kram Sandra
Underbart!!
Jag håller mig ifrån gamla stadsdelar i alla städer jag bor i. Vet inte vad det är men det börjar nästan klia i kroppen på mig när det blir för antikt. Och så gillar jag inte när det blir för trångt och gatorna är för smala. Måste ha blivit traumatiserad nån gång... ;-)
Men på senaste tiden har jag faktiskt råkat hamna i Gamla Stan här i Stockholm flera gånger. Konstigt!
Jag är född och uppvuxen i uppsala, flyttade därifrån för ca 8 år sedan, och jag har kanske varit i gamla uppsala en gång, med skolan och kollat på högarna....kanske ska ta mig dit snart.
Kram cissi
Skicka en kommentar